En sommar på ESO: hör om Emilias erfarenheter

Från nyfikenhet till ansökan

Emilias intresse för astronomi väcktes tidigt. Redan under gymnasiet deltog hon i Astronomisk Ungdoms rymdforskarskola och skrev ett gymnasiearbete om exoplaneter. När hon senare letade efter sommarpraktik blev vägen till ESO nästan självklar. 

– Jag googlade helt enkelt “summer internships astronomi” och då dök ESO:s sommarprogram upp. Det kändes som ett väldigt häftigt sammanhang. ESO är ju kända för att bygga och driva några av världens största teleskop.

Att programmet dessutom erbjöd praktiskt stöd i form av boende, resa och stipendium gjorde beslutet ännu enklare. 

Ett intensivt och verklighetsnära sommarprogram  

ESO:s sommarprogram pågår under sex intensiva veckor och kombinerar projektarbete med föreläsningar och insyn i organisationens dagliga verksamhet. Emilia arbetade heltid med ett forskningsprojekt inom stjärnbildning, med en handledare som satt i kontoret precis intill.  

– Det gjorde stor skillnad. Jag kunde ställa frågor direkt när jag körde fast, vilket jag tror är ganska unikt för programmet. 

Dagarna fylldes inte bara av projektarbete, utan också av ett rikt utbud av vetenskapliga aktiviteter. Varje vecka erbjöds flera föreläsningar och seminarier, både specifikt för sommarstudenterna och för de anställda. 

En internationell arbetsmiljö 

För Emilia var det inte bara det akademiska innehållet som gjorde intryck, utan också den sociala miljön. 

– Alla var väldigt välkomnande. Det märktes att de hade sett fram emot att vi sommarstudenter skulle komma.  Luncher tillsammans, spontana eftermiddagar på biergarten och gemensamma middagar gjorde att studenterna snabbt blev en naturlig del av gemenskapen.

Vem passar programmet för?

Enligt Emilia är sommarprogrammet perfekt för studenter som är nyfikna på forskning och vill få en realistisk bild av hur det är att arbeta på en internationell forskningsanläggning.  

– Man behöver inte vara expert. De förväntar sig minst två års studier inom fysik, astronomi eller ingenjörsområdet, och det är bra med viss programmeringsvana. Men det viktigaste är att man är nyfiken och vill lära sig. 

Själv hade hon bara läst en grundkurs i astronomi på universitetsnivå innan programmet. Resten lärde hon sig på plats, med stöd från handledare och kollegor. 

Emilias främsta råd till studenter som funderar på att söka är att lägga tid på ansökan och skriva den själv.  

– Var ärlig, visa vad du är intresserad av och var inte rädd för att söka även om du tycker att du saknar erfarenhet. Någonstans måste man börja!